Jag sitter
tom
med pennan i min hand
och ditt ansikte svävar framför mig
lossbrutet
ur mig själv

Jag har skrivit
jag har levat

Den dristige kan se
spåren i min panna
på papperet

Du lever förevigt
som en solstråle
onåbar, men så skön!
i min tid