| Natten sjunker | ||
|
|
|
..:: Startsidan
|
|
Natten sjunker över denna sista dag i mitt gångna liv Stjärnorna glittrar i frostig förväntan inför morgondagens djupnande avgrund En bäck sorlar över kanten vattendropparna splittras i luften till skyar, glittrande slöjor försvinnande i det tilltagande dunklet i djupet, i tystnaden Jag har vilat i så många gångna solars sköte fyllt mina ögon med deras sommars sötma vandrat genom ljus och skugga hängiven ögonblicket ordlöst sökande livets skönhet i daggvått gryningsgräs i varje glittrande öga Den väg jag vandrade tycktes snirkla mellan lundar och hagar oskyldigt fladder av fjärilsvingar i det smyckade landskapets förlovningsskrud flodpärlorna jag samlat under bron att pryda dess bröst i min förälskade hyllning Men nu har natten sjunkit och de nakna klipporna reser sina hårda skuldror i domarringens slutna krets Det är här drömmarna når sitt slut det är här deras veka skepnader slås mot bergets skrovliga yta slits upp, pulvriseras förs bort av den stigande vinden Jag sitter mitt i ringen avgrunden över mig, under mig -- om det ändå inte vore så långt ner! Några få steg och jag är borta
|