Sakta driver älvorna in över ängen
tassar mellan buskar och snår
andandes dagg över bladen
och hukande grässtrån

De söker varandras händer
virvlar i dans
i den sjunkande luftens akvamarinblå tyngd

De skrattar
så fjärran från mina händer
kammar varandras hår
återigen med månens vattrade benkam

Deras gyllene ögon ser djupt in i mörkret
där den suckande floden
vilar i sin bädd

Jag vänder åter blad
ridande mot gryningen

Minnet av deras sorglösa lek
som jag nämnt vid så många namn
ännu brännande i minnet