Frågan

Postat av Ulf den 3 januari, 2010, i Dikter, Mörker.

Mörkret
vid horisonten
har slukat allt det ljus
som förut lyste
över detta land

Vi sitter tillsammans
vid det stigande mörkrets bryn
din hand vilar i min
ditt huvud lutad mot min axel

Känner värmen från din kropp
ditt livs slående puls
så nära
under din klännings tunna tyg

Dina läppar
söker mina
i en snuddande kyss
likt fjärilsvingar

Den mjuka huden på din bara arm
glider över min kind
när du smeker min nacke

Jag lägger mina armar runt dig
i en omfamning
jag hoppas skall vara
för evigt

Med blicken
söker vi framtiden
som i sina kupade händer
håller svaret på frågan
vi så förhoppningsfullt
bär i våra hjärtan

  • Digg
  • Sphinn
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Mixx
  • Google Bookmarks
  • Live
  • Twitter
  • StumbleUpon
  • Yahoo! Bookmarks
  • RSS

Lämna en kommentar