Åtrån
Åtrån
svävar över vattnet
i minnenas salta hav
Viskande strömmar
har lyft upp
erinring av dina mörka ögon
din värmande kropp
ur mörknande djup
Jag vänder blicken
mot horisonten
strimma av ljus
en fjärran strand
där spår efter nakna fötter
suddas ut
av vågorna
Bakom skyddande sanddyn
bugande strandgräs
ligger vi tätt tillsammans
förenade
hand i hand
hjärta mot hjärta
- – -
I skymningen
när havets vita fåglar
vänder åter till land
och sanden
där du låg
har svalnat
kan jag fortfarande känna din huds sälta
solvarm doft
du lämnat kvar
på mina händer
Natten sjunker
marelden tänder sitt bleka sken
på den tunga dyningen
stjärnorna likt irrbloss
på himlens högvälvda glaskupa
Jag sitter ensam på stranden
i minnet
kännande
din bara hud mot min
i hjärtat
blödande
som efter ett dödligt hugg
