Takvers ord
Postat av Ulf den 15 september, 2009, i Andras dikter.
Vi kom, tänkte hon, långt bortifrån till varandra.
Det har vi alltid gjort.
Över stora avstånd, över åren, över slumpens avgrunder.
Det är därför att han kommer så långt bortifrån som ingenting kan skilja oss åt.
Ingenting, inga avstånd, inga år kan vara större än det avstånd som redan finns mellan oss,
avståndet mellan könen, skillnaden mellan våra varelser, våra sinnen;
det svalget, den avgrunden som vi överbygger med en blick, en beröring,
ett ord, det lättaste i världen.
Se så långt borta han är då han sover.
Se så långt borta han är, se så långt borta han alltid är.
Men han kommer tillbaka,
han kommer tillbaka,
han kommer tillbaka.
Fritt efter
The Dispossessed: An Ambiguous Utopia
av Ursula K. Le Guin
