Hammaren
Hammaren föll
i tunga åsknedslag
och den långa vintern
gick mot sitt slut
Varför böjer inte du dig för vinden?
frågade hon mig
där vi gick tillsammans
kännande bränningarnas skum
drivande in från en vidsträckt ocean
av trevande böner
och salt ångest
flödande innifrån våra egna källors djup
Jag sökte länge en av dessa källor
att släppa ner min slant i
men vinden grep tag i mig
förde mig långt långt bort
över dessa virvlande vågor
