Arkiv för 'Mörker'
Frågan
Mörkret
vid horisonten
har slukat allt det ljus
som förut lyste
över detta land
Vi sitter tillsammans
vid det stigande mörkrets bryn
din hand vilar i min
ditt huvud lutad mot min axel
Känner värmen från din kropp
ditt livs slående puls
så nära
under din klännings tunna tyg
Dina läppar
söker mina
i en snuddande kyss
likt fjärilsvingar
Den mjuka huden på din bara arm
glider över min kind
när du smeker min nacke
Jag lägger mina armar runt dig
i en omfamning
jag hoppas skall vara
för evigt
Med blicken
söker vi framtiden
som i sina kupade händer
håller svaret på frågan
vi så förhoppningsfullt
bär i våra hjärtan
Midnattsfärder
Drömmer du ständigt drömmar
om bottenlösa nätter
samlar värmen
sipprande i en skål
du formar med dina händer
Dessa ord kommer alltid åter
som hon viskade
masserade din axel med oljad hand
Ni möts utan minnen
av fjärran resta
aldrig återupplevda
midnattsfärder
Samtal i natten: Del III
Barnet kommer aldrig
att födas igen
om det dör nu
Ibland reagerar jag
insiktslöst
som om vårt samtal
var ett spel
för öppen ridå
och yttre iakttagare
Som om jag överlät åt dem
att döma
och inte gjorde det själv
Förlåt
kan jag bara viska
i den tomma tystnaden
Samtal i natten: Del II
Mörkret silar sakta in genom det öppna fönstret
och här sitter vi
på det hårda trägolvet
och försöker följa tiljornas ådring
med fingrarna
försöker se ett sammanhang
i det virvlande mönstret
Jag söker din hand med min
över det dammiga golvet
men dina ögon är riktade neråt
och du är tyst
mycket tyst
medan dammet sakta lägger sig
över dig
och över mig
Jag vill ruska det av oss
men är rädd att bryta tystnaden
rädd att säga ord
som genom min tanklöshet
tillslut skall få dig att gå
Samtal in natten: Del I
Jag söker i skuggan
efter en pärlemorglimt
av ljus
Dina ord
droppar ner
i vårt mörka, djupa
sorgehav
Ringar på vattnet
som når mina öron
viskar i mitt inre
ljud av tröst
inte bitterhet
och jag kan sitta här
och se på dig
och veta att jag
älskar dig
Radion
What a wonderful world
sjunger han i radion
detta fjärrvärmeverk
för en själ som fryser om natten
Inga stora ord
har någon verkan
så här framåt småtimmarna
men den raspiga rösten
säger mig vad jag behöver veta
för att ta mig an
morgonen, en ny dag
What a wonderful world
Ormar
Jag såg honom där
i de färgade lampornas
varma sken
Han log
höll om en flicka
dansade till musiken
Men jag kom närmare
såg in i hans mörka ögon
och jag såg
olyckans svarta ormar
kräla i botten på dem
Röster
Röster
som viskas
under de välvda åskmolnens
nattliga tak
Tyst stiger pölar av mörker
från rummets hörn
väver sig tigande samman
över våra trevande liv
Sök då trösten, syster
så som jag gjort så ofta
i rösterna, i de mjuka ord
som framsprungit
ur en annan människas
lycka och nöd
Akvamarin
Natten stiger
min älskade
över denna taggiga horisont
där jag sitter
i min kupa av ljus
Sakta driver älvorna in över ängen
tassar mellan buskar och snår
andandes dagg över bladen
och hukande grässtrån
De söker varandras händer
virvlar i dans
i den sjunkande luftens akvamarinblå tyngd
De skrattar
så fjärran från mina händer
kammar varandras hår
återigen med månens vattrade benkam
Deras gyllene ögon ser djupt in i mörkret
där den suckande floden
vilar i sin bädd
Jag vänder åter blad
ridande mot gryningen
Minnet av deras sorglösa lek
som jag nämnt vid så många namn
ännu brännande i minnet
Odjuren
Jag smög
på lätta fötter
genom min tankes korridorer
rädd för dörrarna
som stod på glänt
rädd för alla mörka hörn
och vad de dolde
Jag vågade knappt andas
inte göra minsta ljud
för att inte väcka
odjuren
som slumrade i rummen
jag gick förbi
De mörka hallarnas långsamma andetag
fyllde mig med kyla
och mitt ansikte fårades
mer och mer
timma efter timma
