Arkiv för 'Ljus'
Det stora ljuset
Det stora ljuset
kom till mig i natt
Jag satt ute på verandan
under stjärnornas välvda tak
den kyliga vinden från Sahara
dragande i min tunna skjorta
med doft av sand
och solstekta vidder
Ljuset kom nere vid horisonten
i den klara natten
en smygande glimt
växande i styrka
tills den fyllde mina ögon
med sin gyllene sötma
brusande röster
höljda i dess inre
Viskande svaret på den fråga
jag så länge
träget
burit i mitt eget hjärta
Skymningens bryn
Någon gång
rymmer jag hemifrån
Stannar borta längre än jag borde
Jag letar efter något
i denna skog
en skuggande stig över barrfylld mylla
blomstrande äng att somna i ro
släcka min törst i sorlande källa
hitta hem tillslut
i skymningens bryn
Budbärare
Svarta korpar
ristar himlen
med tysta vingslag
Mörka forntidsögon
blickar ner
på dig
du lilla nutidsvarelse
Den sjunkande dagern
flyr bortom horisonten
Natten
och dess uråldriga budbärare
är här
Parallellt
Telefonen tiger
som en skjuten katt
och tystnaden viskar
i de ödsliga rummen
Ute andas sommaren värme
humlesurr och vågskvalp
och människorna lever sina raka liv
parallellt
utan att mötas
Tvekan
Himlen sjunker
blånande rymd
över mina axlar
omvärver
mina sinnen
med något jag inte kan fånga
Undflyende ord
stilla silande
in i denna tomma längtan
fängslad
i min långsamma kropp
Att fånga det stigande månljuset
i handen
följa det
bortom dessa bojor av osäkerhet
Timmar av tvekan
inför det nya steget
du återvänder aldrig
till det som var
Vinteride
Vinteride
tinar min själ
öppnar nya dörrar
i medvetandets fasad
Jag höjer blicken
denna underbara gryning
tänds enbart för mig
en andens välsignelse
åt mitt kommande liv
Och när solen stiger
kyssande mina ögon hela
älskar jag dig
du min värld
så gränslöst
förlåtande
alldeles intill
tårar
Ögonblick
Som i en bubbla av luft
vandrade vi genom skogen
stentäckt mylla
under svartnande stammar
Drömmarna svävade under lövverket
frisläppta ur sin rostiga bur
Ofödda tankar
följde i våra fotspår
tänjde minuterna till evigheter
i varje sammanpressat ögonblick våra ögon möttes
Och när vi så tände ett ljus
i vårt mörknande rum
såg skuggorna fly in i hörnen
kändes världen mindre
än lågans darrande
ännu trevande
andetag
Dimman
Vävde
med brokigt garn
ett leende i den nya dagens morgonluft
Just då som dimman andades sitt flor
över vissnande löv och fårade stammar
Sakta tassande från skyle till skyle
vädrade ett litet besvansat liv
i den silkeslena kylan
och jag sträckte ut min hand till hälsning
Då är vi i varje fall två
min lille bror
som givit oss ut för att upptäcka
denna vår gemensamma dag
Bilden av Dig
Att fånga i mitt sinne
bilden av dig
just nu
i klara färger
glittrande vatten
fuktig hud
Att andas frid
i den främmande nattens
mörka timmar
kännande din hand
i min
Men vi reser
alla
mot olika mål
värmande laguner
av känslor
långt bortom
dessa horisonter
Det tunna ljuset
Vidrörde
det tunna ljuset
med min hand
inatt
Silar ur känslornas gömmor
den mättade värme
min ensamhet förmår frambringa
Det kommer timmar
och åter fler
då tankarnas värmande dans
är allt
jag äger
Sömnlös
med dessa mörka ord
besvärjande
den tigande döden
