Arkiv för 'Vatten'
Den stora floden
Denna flods vatten
har burit så många liv
bort till fjärran länder
hemåt till välkända trakter
Likt nötskal
i en värld av vatten
sakta glidande framåt
under himlens vita dok
startar varje dag
en ny resa
med nytt hopp
ny misströstan
Önskan
att lägga sitt liv
i ödets händer
spirande framtidstro
har följt resenären
men också
gnagande förtvivlan
tårar fällda
i avsked
Nedströms
går färden lättjefullt
roddaren utsträckt i aktern
ögonen halvslutna
drömmande
om den fjärran hydda
där i eftermiddagsens dåsiga hetta
flitiga händer
tillreder kvällsvarden
under den mäktiga acacians
högvälvda grenar
Uppströms
spänner båtskarlen sin rygg
stakar sin last
mellan lugnvatten
och svällande virvlar
Pannan pärlande av svett
händerna värkande
i svullna valkar
Tanken riktad framåt
mot den punkt
där fören går upp på land
staven kan läggas åt sidan
där arbetet finner sitt slut
Åtrån
Åtrån
svävar över vattnet
i minnenas salta hav
Viskande strömmar
har lyft upp
erinring av dina mörka ögon
din värmande kropp
ur mörknande djup
Jag vänder blicken
mot horisonten
strimma av ljus
en fjärran strand
där spår efter nakna fötter
suddas ut
av vågorna
Bakom skyddande sanddyn
bugande strandgräs
ligger vi tätt tillsammans
förenade
hand i hand
hjärta mot hjärta
- – -
I skymningen
när havets vita fåglar
vänder åter till land
och sanden
där du låg
har svalnat
kan jag fortfarande känna din huds sälta
solvarm doft
du lämnat kvar
på mina händer
Natten sjunker
marelden tänder sitt bleka sken
på den tunga dyningen
stjärnorna likt irrbloss
på himlens högvälvda glaskupa
Jag sitter ensam på stranden
i minnet
kännande
din bara hud mot min
i hjärtat
blödande
som efter ett dödligt hugg
Hammaren
Hammaren föll
i tunga åsknedslag
och den långa vintern
gick mot sitt slut
Varför böjer inte du dig för vinden?
frågade hon mig
där vi gick tillsammans
kännande bränningarnas skum
drivande in från en vidsträckt ocean
av trevande böner
och salt ångest
flödande innifrån våra egna källors djup
Jag sökte länge en av dessa källor
att släppa ner min slant i
men vinden grep tag i mig
förde mig långt långt bort
över dessa virvlande vågor
Dimmornas öar
Dimmornas öar
oåtkomliga, outgrundliga
finns någonstans
på detta gråa hav
som vågbestruket
mullrande
viskande
talar i mina öron
De mörka skyarna
tynger horisonten
brygger oväder
som ännu så länge
håller tillbaka
sitt silande regn
Hällregnet
Styrkan
i hällregnet
hamrar mot mitt huvud
där jag står
i trädets skugga
Kläderna hänger
som blöta trasor
från mina axlar
och den första blixten
spräcker himlen
med ett dån
Mitt leende
reflekteras
i vattenpölarnas
cirkelbeströdda
ytor
Grus
Sakta
silar vattnet
genom gruset
i mitt medvetandes stenbrott
Väter
de kala
spruckna
klipporna
Min röst ekar
så hårt
mellan klipporna
så ensamt
i den bullrande tystnaden
Levande
Levande
för några korta ögonblick
såg jag honom stå där
med uppblötta anletsdrag
svetten fräsande salt
i pannan
över ryggen
Han drack vatten
knycklade ihop plastmuggen
till en vit boll
av sammanbiten
hårdnackad
bitterhet
Glaciär
Dalen störtade sig djupt ner
i viskande fjordvatten
och bergens hukande knölar
knastrade under glaciärernas tyngd
Han hade vandrat så länge
vindens stickande nålar mot sitt ansikte
Nu slöt han ögonen
andades ut
och lät ränseln falla till marken
Högt ovanför
bryggde molnen sitt oväder
och det dröjde inte länge
innan den första snön kom
Sjönk
Sjönk
i djupa vatten
dit ner
dit vårens första strålar
som borde värmt min hud
aldrig når
Såg uppåt
genom tjocka lager av glas
in mot fjärran kust
där livet fortgår i ljusa laguner
där krusade vågor
kammar snäckskalsbeströdd strand
Saknar
luften att andas
tänjande mina lungors kraft
till bristningsgränsen
bävan inför slutet
När natten tillslut kom
hade havsanemonerna
sedan länge
funnit ro
Vinterord
Vad säger du?
avlägsna kvinna
vandrande genom dalar av skuggad frost
Du hukar mot trädets skrovliga bark
huttrande försöker andas liv
i dina stelnande händer
Din röst knastrar av fruset vatten
när dina lungor, din tunga fryser
och dina ord sjunker in i mitt sinne
som isbitar
glidande över min bara hud
