Ögonblick
Gyllene försommaräng
bugande svinglar, yvig vårbrodd
över smörblommornas
soldyrkande ansikten
Fältsyrsan
gräsrotskompositören
dirigerar outtröttligt
sin tvåstråkiga orkester
Gräsfjärilen
i den pånyttföddas rus
söker osinliga fyllhorn
i kalk och blomsterkorg
Spindeln
stilla mediterande
väntar tåligt på sin andel
av det dukande bordet
Rosbaggen
den pedanten
stegar beskäftigt upp höjden
på varje tornande strå
Allt detta
bara ett kosmiskt ögonblick
och likväl
en sammanpressad evighet
Det mörka paradiset
Det mörka paradiset
ingen gryning ännu sett
Underjord
bevakad av frön
som i den unga dagerns
första, silande regn
skruvar sina knoppande bågar
i himlen
Avsked
Du måste lära dig
att ta avsked
från allt det
du älskar mest
Törst
I denna djupa skogs
mörkaste hjärta
mognar de bär
han söker skörda
På bleksköra stänglar
bugande djupt
mot minneslös stjärnmossa
bidar de sin tid
flourescerande blåsvart
i den eviga skymning
dit solens strålar
aldrig når
Bitterljuv sötma
i munnen
fingrarna klibbiga
av ymnigt flödande saft
sjunker han på knä
fångad i en törst
som lämnar strupen allt torrare
efter varje girigt tagen munfull
Mantra to a stone
Postat av Ulf den 2 augusti, 2011, i English poetry.
You are
the black poison
in my heart
When you go
you will take it with you
and it will never
come back
Lange genug Zeit
Postat av Ulf den 1 augusti, 2011, i Andras poesi, Musiktexter.
Und ich reise in den Morgen
der Sonne entgegen
und ich fahre ohne Sorgen
erfahre mein LebenIch will mir neu begegnen
ich fahre um mein Leben
muss meine Schuhe besohlen
meine Seele beseelen
Cassandra Steen
- Lange genug Zeit
Ögonsten
Länge sökte han denna källa
Högt över sandpinade vidder
höjer sig rödbruna klippor
bakade under eoner av obeveklig sol
vars strålar faller som glödande släggor
från en oändlig himmel
fri från tröstande moln
Som mörka och avvisande torn
trotsar massivet horisonten
likt ointagligt fäste
rest av svartsjuk härskare
för att skyla för världen
hans älskade, hans ögonsten, hans allt
Nästan osynligt för blicken
är berget rämnat i sitt hjärta
från dess allra högsta, hårdaste skuldra
ner till dess breda, tvära fot
Smal, vindlande ravin
i vars inre
viskande röster
förtäljer om mansåldrar av väntan
törst
och obesvarad längtan
Uråldriga tecken
ristade i stenen
följer brant stig
nedåt
mot bergets rötter
och han låter sin hand
följa den skrovliga klippan
Huvud och axlar svepta
i midnattsindigo
läpparna spruckna och blödande
efter fruktlösa umbäranden
Men i ögonen har tänds en ny glans
vissheten har slätat ut
de fårade anletsdragen
Sökandet
som tagit ett helt liv
finner snart sin fullbordan
I ravinens djupaste, svalaste valv
ligger källan
spegelblank, outgrundlig
infattad i lågt stenvärn
utlovande omedelbar lindring
till varje törstande själ
uppfyllelse
av varje strävande önskan
Men han håller inne
avvaktar
på avstånd
söker i sitt eget hjärta
efter svaret
som skall ge tillåtelse
efter ögonblicket
som skall låta alla hårda år
sjunka till stoft i minnet
Källans vatten
är mörkt
glimmande
i en stillhet
som varat i årtusenden
Vandrarens väntan
kan bli lång
Mörkrets timmar
Mörkrets timmar
är åter över
och jag sitter vid mitt skrivbord
datorns skärm
likt ett skyltfönster
till konstgjort kosmos
fullt av märkvärdiga apparater
och abstrakta sammanhang
Mörkrets timmar
är åter över
och jag känner det dra sig tillbaka
bakom oskyldigt glänsande skrivtavlor
ner i skenbart låsta byrålådor
bidande
sin tid
Jag sträcker mig efter tangentbordet
för att förrätta dagens värv
då ett kallt andetag
stryker min nackes bara hud
Jag stelnar i rörelsen
vänder mig om
Ingenting
Bara solbelyst fönster
leende dager
med sorglöst kvitter
från trädgårdens fåglar
Mörkrets timmar
är åter över
men även i de vardagligaste av stunder
anas viskande röster
bakom osedda hörn
smygande kyla
i livets skuggor
Skeppet
Knakande
hade skeppet legat i hamn
så länge
fjättrat vid kajmuren
med hamrat tåg
som genom år av vanvård
mjuknat, murknat, ruttnat bort
Tidvattnet stiger
i sugande virvlar
de gistna borden
tänjs
i länge återhållen
suck
Fören vänds mot inloppet
och i den tillbakadragande dyningen
lämnar skeppet sin anförtrodda plats
först tvekande, sedan med obeveklig kraft
för att aldrig återvända
Okända horisonter
breder ut sig
så långt ögat kan nå
djupa lugnvatten
förrädiska rev
väntar
i hittills oberesta sfärer
Fjäderlätt
glider kölen
över blånande ocean
buren i förlig vind
tills skymningen tänder dess lanternor
glödande bloss
högt över glittrande spegling
Färden fortsätter
djupt in i natten
havets djupa andetag
i rytm med
livets innersta puls
Och gryningen nuddar horisonten
med stigande bågar av ljus
bringar vittnesbörd
om morgonen
en ny dag
Toulouse
From left to right: Eglise Notre Dame de la Daurade, Pont-neuf over the river Garonne (Eglise Notre Dame de la Dalbade in the background), Hôtel Dieu, quartier St. Cyprien.
Photos from Toulouse
More photos from Toulouse.
La Garonne, Toulouse
Click on the image to see the large version.
Höstkårar…
Barnet viskar
hemliga drömmar
kommer det någonsin
tillbaka
den värmande vinden
och ett klingande skratt
Hösten fäller allt fler
löv från träden
Som mina tankar
drömmar
faller de
en efter en
mot den kalla marken
men kanske också
kanske
mot en ny
vår
och en ny
lövsprickning
Visset blad
Varje blomma vill bli frukt
Varje morgon bli kväll
Inget evigt finns på Jorden
Utom vandel, utom flyktÄven den skönaste sommar vill
Känna höst och vissnad
Håll, du blad, tålmodigt still
När vinden vill föra dig bortSpela ditt spel och sätt dig ej till värns
Låt det stilla ske
Låt av vinden, som dig bryter
Dig blåsas hem
Fri översättning av
”Welkes Blatt”
av Hermann Hesse
Stoppa Tomcat ”med våld”
Postat av Ulf den 18 januari, 2010, i Java, Linux, Tomcat, Webbutveckling.
Ibland hänger sig Tomcat, och hur man än försöker går den inte att stanna. Med kommandot
ps -ef | grep "tomcat"
kan man se om det finns någon Tomcat-process kvar efter det att man försökt stoppa servern. Skulle så vara fallet, kan man med kommandot
kill -9 tomcat
stoppa Tomcat med våld.
