Mantra to a stone
Postat av Ulf den 2 augusti, 2011, i English poetry.
You are
the black poison
in my heart
When you go
you will take it with you
and it will never
come back
Lange genug Zeit
Postat av Ulf den 1 augusti, 2011, i Andras poesi, Musiktexter.
Und ich reise in den Morgen
der Sonne entgegen
und ich fahre ohne Sorgen
erfahre mein LebenIch will mir neu begegnen
ich fahre um mein Leben
muss meine Schuhe besohlen
meine Seele beseelen
Cassandra Steen
- Lange genug Zeit
Ögonsten
Länge sökte han denna källa
Högt över sandpinade vidder
höjer sig rödbruna klippor
bakade under eoner av obeveklig sol
vars strålar faller som glödande släggor
från en oändlig himmel
fri från tröstande moln
Som mörka och avvisande torn
trotsar massivet horisonten
likt ointagligt fäste
rest av svartsjuk härskare
för att skyla för världen
hans älskade, hans ögonsten, hans allt
Nästan osynligt för blicken
är berget rämnat i sitt hjärta
från dess allra högsta, hårdaste skuldra
ner till dess breda, tvära fot
Smal, vindlande ravin
i vars inre
viskande röster
förtäljer om mansåldrar av väntan
törst
och obesvarad längtan
Uråldriga tecken
ristade i stenen
följer brant stig
nedåt
mot bergets rötter
och han låter sin hand
följa den skrovliga klippan
Huvud och axlar svepta
i midnattsindigo
läpparna spruckna och blödande
efter fruktlösa umbäranden
Men i ögonen har tänds en ny glans
vissheten har slätat ut
de fårade anletsdragen
Sökandet
som tagit ett helt liv
finner snart sin fullbordan
I ravinens djupaste, svalaste valv
ligger källan
spegelblank, outgrundlig
infattad i lågt stenvärn
utlovande omedelbar lindring
till varje törstande själ
uppfyllelse
av varje strävande önskan
Men han håller inne
avvaktar
på avstånd
söker i sitt eget hjärta
efter svaret
som skall ge tillåtelse
efter ögonblicket
som skall låta alla hårda år
sjunka till stoft i minnet
Källans vatten
är mörkt
glimmande
i en stillhet
som varat i årtusenden
Vandrarens väntan
kan bli lång
Mörkrets timmar
Mörkrets timmar
är åter över
och jag sitter vid mitt skrivbord
datorns skärm
likt ett skyltfönster
till konstgjort kosmos
fullt av märkvärdiga apparater
och abstrakta sammanhang
Mörkrets timmar
är åter över
och jag känner det dra sig tillbaka
bakom oskyldigt glänsande skrivtavlor
ner i skenbart låsta byrålådor
bidande
sin tid
Jag sträcker mig efter tangentbordet
för att förrätta dagens värv
då ett kallt andetag
stryker min nackes bara hud
Jag stelnar i rörelsen
vänder mig om
Ingenting
Bara solbelyst fönster
leende dager
med sorglöst kvitter
från trädgårdens fåglar
Mörkrets timmar
är åter över
men även i de vardagligaste av stunder
anas viskande röster
bakom osedda hörn
smygande kyla
i livets skuggor
”Vänd andra kinden till”
Författaren Jo Näsbø, som i sina kriminalromaner kan gå ganska hårdhänt fram med sina huvudrollsinnehavare, anslår en försonlig, men inte undfallande ton i denna kommentar om terrordådet i Norge.
För den modiga finns det en väg framåt | Kultur | SvD.
Skeppet
Knakande
hade skeppet legat i hamn
så länge
fjättrat vid kajmuren
med hamrat tåg
som genom år av vanvård
mjuknat, murknat, ruttnat bort
Tidvattnet stiger
i sugande virvlar
de gistna borden
tänjs
i länge återhållen
suck
Fören vänds mot inloppet
och i den tillbakadragande dyningen
lämnar skeppet sin anförtrodda plats
först tvekande, sedan med obeveklig kraft
för att aldrig återvända
Okända horisonter
breder ut sig
så långt ögat kan nå
djupa lugnvatten
förrädiska rev
väntar
i hittills oberesta sfärer
Fjäderlätt
glider kölen
över blånande ocean
buren i förlig vind
tills skymningen tänder dess lanternor
glödande bloss
högt över glittrande spegling
Färden fortsätter
djupt in i natten
havets djupa andetag
i rytm med
livets innersta puls
Och gryningen nuddar horisonten
med stigande bågar av ljus
bringar vittnesbörd
om morgonen
en ny dag
Toulouse
From left to right: Eglise Notre Dame de la Daurade, Pont-neuf over the river Garonne (Eglise Notre Dame de la Dalbade in the background), Hôtel Dieu, quartier St. Cyprien.
Photos from Toulouse
More photos from Toulouse.
La Garonne, Toulouse
Click on the image to see the large version.
Höstkårar…
Barnet viskar
hemliga drömmar
kommer det någonsin
tillbaka
den värmande vinden
och ett klingande skratt
Hösten fäller allt fler
löv från träden
Som mina tankar
drömmar
faller de
en efter en
mot den kalla marken
men kanske också
kanske
mot en ny
vår
och en ny
lövsprickning
Visset blad
Varje blomma vill bli frukt
Varje morgon bli kväll
Inget evigt finns på Jorden
Utom vandel, utom flyktÄven den skönaste sommar vill
Känna höst och vissnad
Håll, du blad, tålmodigt still
När vinden vill föra dig bortSpela ditt spel och sätt dig ej till värns
Låt det stilla ske
Låt av vinden, som dig bryter
Dig blåsas hem
Fri översättning av
”Welkes Blatt”
av Hermann Hesse
Stoppa Tomcat ”med våld”
Postat av Ulf den 18 januari, 2010, i Java, Linux, Tomcat, Webbutveckling.
Ibland hänger sig Tomcat, och hur man än försöker går den inte att stanna. Med kommandot
ps -ef | grep "tomcat"
kan man se om det finns någon Tomcat-process kvar efter det att man försökt stoppa servern. Skulle så vara fallet, kan man med kommandot
kill -9 tomcat
stoppa Tomcat med våld.
Den fågeln högg inte inte sten!
Precis installerad i Wiesbaden såg jag häromdagen i trädgården bakom huset en fågel jag aldrig sett förut.
Så imorse landade den på ett träd straxt utanför köksfönstret. Jag ryckte upp 500-telet ur väskan och tog några bilder på fri hand genom fönstret. Fick vrida upp ISOt till 1000 för att få acceptabel slutartid, men med tanke på omständigheterna blev bilderna på min första mellanspett hyfsade.
Mellanspett (Dendrocopos medius)
Den stora floden
Denna flods vatten
har burit så många liv
bort till fjärran länder
hemåt till välkända trakter
Likt nötskal
i en värld av vatten
sakta glidande framåt
under himlens vita dok
startar varje dag
en ny resa
med nytt hopp
ny misströstan
Önskan
att lägga sitt liv
i ödets händer
spirande framtidstro
har följt resenären
men också
gnagande förtvivlan
tårar fällda
i avsked
Nedströms
går färden lättjefullt
roddaren utsträckt i aktern
ögonen halvslutna
drömmande
om den fjärran hydda
där i eftermiddagens dåsiga hetta
flitiga händer
tillreder kvällsvarden
under den mäktiga acacians
högvälvda grenar
Uppströms
spänner båtskarlen sin rygg
stakar sin last
mellan lugnvatten
och svällande virvlar
Pannan pärlande av svett
händerna värkande
i svullna valkar
Tanken riktad framåt
mot den punkt
där fören går upp på land
staven kan läggas åt sidan
där arbetet finner sitt slut
Frågan
Mörkret
vid horisonten
har slukat allt det ljus
som förut lyste
över detta land
Vi sitter tillsammans
vid det stigande mörkrets bryn
din hand vilar i min
ditt huvud lutad mot min axel
Känner värmen från din kropp
ditt livs slående puls
så nära
under din klännings tunna tyg
Dina läppar
söker mina
i en snuddande kyss
likt fjärilsvingar
Den mjuka huden på din bara arm
glider över min kind
när du smeker min nacke
Jag lägger mina armar runt dig
i en omfamning
jag hoppas skall vara
för evigt
Med blicken
söker vi framtiden
som i sina kupade händer
håller svaret på frågan
vi så förhoppningsfullt
bär i våra hjärtan
